En ovanlig dag i backen

I går agerade jag snowboardlärare för Tindra. Det var roligt och soligt.

I dag stack jag och Sofia iväg för ett toppförsök här i Kläppen. Egentligen skulle bror och jag gjort det men jag försov mig så det ställdes in. Sofia och jag skidade iväg i strålande sol på de nypistade transportlederna. Efter några kilometer kom vi fram till slalombacken vi skulle uppför.

Det var många som tittade med undran. Jag tror inte jag vill veta vad de tänkte när vi diagonalade upp för slalombacken. Efter 40 minuter var vi uppe på toppen. Där uppe finns ett längdskidspår på 6,3 kilometer. Jag kan säga att det är det vackraste längdskidspår jag kört på.

Det var knixigt och jag och Sofia skidade sakta fram under solen. Efter ytterligare en timme så stannade vi i toppstugan och jag tog en cappuccino och en kärleksmums. Efter det åkte vi ner för slalombackarna även denna gång genererade vårat förfarande stor uppmärksamhet. Jag skrattade hela vägen ner när jag gjorde slalomsvängar med mina neongula Fischer, jag trodde att det skulle vara svårare. Nästa gång ska jag testa en svart backe.

Väl nere efter 2 timmar delade vi på oss jag och frugan, hon åkte hem och jag testade spåret på älvbanken. Även det var ett fint spår som jag åkte bort mot Lima med solen och vinden i ansiktet och med ett mycket stort leende på läpparna. Efter vändningen på en hockeyplan? med vinden i ryggen växte leendet ytterligare.

I stugan stod lunchen på bordet när jag kom hem. Bror och hans fru drog iväg efter lunchen för att även de kunna bocka av en topp till på kartan, inspirerade av mig och frugan. De kom en bit upp i slalombacken innan de stoppades av en läkare på skoter. Exakt vilken sjukdom de hade har jag inte fått reda på, men oavsett så fick de skjuts på hans skoter upp till toppen och ett varningens finger om att inte åka längdskor i slalombacken utan fångrem, inte åt något håll. Så de fick ta liften ner.

Eftermiddagen har ägnats åt jacuzzi och att laga cilli con carne.