O-ringen

Nu byter vi tävlingsort. Vi är på väg från Söderhamn till Kalmar. I Söderhamn har vi varit i 10 dygn. Det har inte blivit supermycket träning. Det är som vanligt när jag är på träningsläger, ambitionen är hög men det blir aldrig som jag tänkt och när jag väl är på plats så är motivationen inte på topp. Men jag har sprungit 6 av de 10 dagarna och det har enbart varit kvalitetspass alla 6. 5 var snabbdistans i form av enkel orienteringslöpning i tävlingsfart och ett intervallpass. Jag bytte ju klass från svåraste orienteringsklassen till mycket lätt orientering och ganska långt. Banorna har varit runt 10 km fågelvägen och jag sprang mellan 11 och 14 km under de 5 etapperna.

Emia och Elsa på bild i Ljusnan i Söderhams Kuriren.

Hur gick det då?

Jo vars, jag är mycket nöjd. Jag sprang på allt vad jag kunde och placeringarna blev: 13, 18, 5, 12, 11 och det gav en total placering på 8. Rent generellt var jag lite bättre orienterare än de andra drygt 50 personerna som var med. Många av de som var med sprang bra mycket fortare än mig och det märktes på etapp 2 och 4 då det var masstart och de snabba kunde orientera tillsammans. Ett dragplåster på O-ringen i år var Charlotte Kalla som var med och sprang de två sista etapperna. Hon sprang en klass som heter Challenge D10. Det var samma bana som jag sprang. Hon slog mig med en och en halv minut första dagen hon var med och jag slog henne med 3 minuter andra dagen hon var med. Förutom löpning och orientering har jag simmat två korta pass i våtdräkt och cyklat 3 korta pass.

Hela familjen Hjort är överens om att det har varit 10 fantastiska dagar och pratar redan om att vi vill vara med nästa år då O-ringen går i Halmstad. Vi har kort och gått haft en fantastisk semester som vi varmt rekommenderar alla att testa. Dagarna blir ganska lika varandra och jag tänkte beskriva dem i korthet. Klockan ringer någon gång runt 7, beroende på vilken tid man ska starta och hur långt det är till start. Sedan är det bara att hoppa i sina tävlingskläder, äta sina MorEpa, Mivitotal, Fortodol, Antioxidant plus och gröten. Efter det är det förstås besök på bajamaja för att nervösbajsa, innan det är dags att ta sig till start, vilket man gör antingen cykelledes eller med buss. När orienteringen börjar släpper nervositeten och fullt fokus riktas mot kartan och skogen för att så fort som möjligt hitta rätt kontroller. När man spurtar in på upploppet och tusentals människor tittar, hejar och springer är man nöjd och glad över att hittat alla kontroller (oavsett om det gått bra eller dåligt). Efter målgång infinner sig en underbar känsla av förnöjsamhet (den där fredagskänslan jag beskrivit innan). Då blir det lite matsäck i gemenskapen med andra klubbmedlemmar på stolsryggsäckar. Det blir mycket kolla karta och gratulationer. Sedan blir det dusch och ta sig hem för en lunch i förtältet. En lejonvila efter lunch i skuggan av förtältet innan första ölen är att rekommendera. Runt 6 så får man ta sig genom campingen för att heja på sina segrare i klubben, vilka de senaste åren varit någon eller några tjejer nästan varje dag. Tillbaka till förtältet för middag för att sedan hinna med kvällens höjdpunkt som är klubbsamlingen. Där hyllas diverse prestationer, segrar och tabbar. Vi leker och skojar, alla är med.

Foto: Erik Nero

Efter samlingen är det lite småprat, sedan tack och god natt.

Sövde halv Ironman

I går körde jag Sövde halv Ironman. Alltså halva sträckan av den jag ska göra om 3 veckor i Kalmar. Sövde ligger strax utanför Sjöbo i Skåne. Jag och två klubbkompisar, Stora småland och Mäster åkte ner till Sjöbo i lördags för att checka in på ett vandrarhem där vi stannade över natten. De andra två är rutinerade killar, Mäster har kört 10 eller 11 Järnmannen i Kalmar plus några fulldistans utomlands, så jag lärde mig mycket på resan.

Jag går inte in på detaljerna i förberedelserna på morgonen vilket är en stressad, kontrollerad och nervös procedur, förutom att jag fick i mig mina MorEpa, Fortodol samt Antioxidant Plus. Utan jag börjar med simningen. Vi var drygt 180 personer som startade samtidigt på stranden och sprang ut i dyn. Det var ganska trångt på första varvet. Jag simmade på folk och de simmade på mig. Men ut på andra varvet så var det inte alls trångt, det beror till viss del på att de flesta hade simmat ifrån mig. Jag anser att simningen är den gren jag är svagast i. Simningen var 1900 meter fördelat på två varv och jag simmade på 37:05, det är jag nöjd med.

Strulade lite i växlingen, jag var långsam av med våtdräkten och jag satte på mig strumpor för första gången i en triathlon tävling. När jag kom ut på cyklingen så drog jag på ganska bra och körde om många. Kända att jag kanske cyklade lite väl fort, vilket det visade sig att jag gjorde. Cyklingen som var 9 mil gick på en två varvs bana och när jag kom tillbaka efter första varvet började jag få lite ont i ryggen och känna mig lite trött. Efter ytterligare 2 mil var jag riktigt trött så de sista 2,5 milen blev jag omcyklad av några av dem jag cyklat om tidigare. Cyklingen tog 1 timme och 40 minuter och det blir ett snitt på dryga 32 km/h, det är jag också nöjd med, då halva banan var rejält kuperad och andra halvan blåste det mycket på.

Växlingen till löpning gick hyfsat. Löpningen var en halv maraton alltså 21 km och banan bestod av 4:a platta varv med bara en brant backe. Första varvet på löpningen kände jag av cyklingen rejält och funderade på hur det känts om jag tagit det lite lugnare på cyklingen. Varv 2 och 3 kändes mycket bra, sedan blev jag mycket trött igen. Då sprang jag och funderade på om det är möjligt att göra om detta fast dubbelt så långt. Kom aldrig fram till något vettigt svar på det. Löpningen tog 1 timme och 40 minuter vilket ger en kilometer tid på 4:46.

Några minuter efter målgång så kändes allt bara, stelt och glatt. Det infinner sig en så skön känsla efteråt.  Lite som en fredag eftermiddag när man jobbat hela veckan och inte har något speciellt planerat på kvällen.

Jag körde hela tävlingen utan klocka, det har jag aldrig gjort innan men det kändes bra. Våtdräkten fungerade fint men jag fick lite skavsår efter några hål i armhålorna, så den får jag försöka limma ihop. Jag hade vatten i öronen under hela tävlingen, det ska jag inte ha nästa gång, då blir det öronproppar. Vätskeintaget fungerade fint, jag drack drygt 1,5 flaskor sportdryck på cyklingen. På löpningen blev det en mugg vatten och en mugg cola/sportdryck på båda vätskestationerna de tre första varven. Sista varvet blev det bara vatten. På cyklingen tog jag en liquid och på löpningen blev det en banan och 3 GT tabletter. Jag cyklade med en vindjacka, det vet jag inte om det var bra eller dåligt. Jag kände mig inte för varm men det är klart att jag svettades mer av den och att den tog några sekunder att sätta på i första växlingen och ta av i andra. Den viktigaste slutsatsen är nog att jag skulle tagit det lite mer lugnt i början av cyklingen och kanske stått upp lite mer på cyklingen, jag låg nästan hela tiden i bågen.

Hemresan var stel i kroppen men mycket trevlig. Jag vräkte i mig godis, läsk och andra onyttigheter. I dag är jag stel också och känner mig lite nöjt avslagen. Svårt att få tummen ur och göra något vettigt. Men jag tror att jag ska göra lite hemarbete och sedan kanske en promenad framåt kvällen.

Så här är det.

Tänkte skriva lite om vad som komma skall och vad som hänt det sista. I dag åker jag söderut för att delta i Sövde halv Ironman. Det ska bli kul att tävla lite och testa på utrustning och kropp. Sedan börjar min semester då familjen tar husvagnen och åker norrut mot O-ringen. Det blir några dagar av hård löpning som jag räknar med att komplettera med några vändor i våtdräkten i Östersjön/eller den sjö som ligger närmast.

Senaste tre veckorna har varit ganska lika varandra. Jag har gått upp med hönan varje morgon och jobbat antingen i källaren eller målat på huset med P1 i lurarna. Lunch framåt 14 och sedan träning på eftermiddagen. Så jag har inte tränat jättemycket snarare dragit ner på träningen lite grand, men det känns helt ok. Jag börjar längta till förändring i livet, vilket kommer att starta nu i helgen då jag inte kommer att jobba med huset på några veckor. Kan tänka mig lite att jag har den känslan en gravid har när det börjar närma sig nedsläpp? Ska bli skönt att få det gjort, ett event som är både smärtsamt och roligt? Efteråt kommer det att finnas betydligt mindre tid då både jag och frugan kommer jobba heltid och mer där till igen.

I torsdags körde vi brickpass i Klevabacken igen, vi var samma gubbar bara att orienterarn inte var med. Ett bra pass och jag kände mig stark. Konstigt nog var jag några sekunder långsammare i går än förra gången.

Jag har tänkt ganska mycket på detta halvår och känner mig lyckligt lottad som fått denna möjlighet. Det har varit fantastiskt roligt. Det är så jag blir sugen på att fortplanta mig igen bara för att få göra om detta om 7 år.

Om 7 år är allt annorlunda, då är Tindra nästan 18 år och Emia 14 år. Jag själv 43 och i mitt livs form?

Hur det gick med multisporten? Jo det var lyckat!

I morgon smäller det, lite gand i alla fall.

Nu är det bara 3 veckor kvar till Kalmar och i morgon ska jag köra en halv Ironman. Tävlingen går i Sövde utanför Sjöbo. Jag är nervös och laddad. Det ska bli fruktansvärt roligt. Vädret väntas bli lite sämre, regn och stark vind. Men med sol i sinnet!

Räkna med en rapport i början av nästa vecka.

Platser jag inte visste fanns

Det blev ett rejält långpass i lördags. Jag sprang första 25 kilometrarna med Wilske, sedan lade jag på en sväng på berget så att jag kom upp på 33 kilometer. Det kändes bra, lite sliten i höger fotled på slutet men pigg och glad trots värmen.

Sedan var det vila under söndagen. På måndag förmiddag släppte frugan av mig strax utanför Trollhättan.

Jag skulle cykla därifrån hem till Falköping och räknade med att det skulle bli strax under 9 mil, det blev 12 mil. Jag hade inte riktigt förberett mig med karta utan skrivit ut från Eniro hemma hos mina föräldrar dagen innan. De hade dock bara svartvit. Dessutom fick jag inte riktigt med hela sträckan.

Som den orienterare jag är memorerade jag bilatlasen hela vägen. Det är rätt mycket vägar på Varaslätten. Vi stannade i en korsning där frugan släppte av mig. Jag kollade en sista gång i atlasen, nästa korsning var efter 5 kilometer. Väl där gjorde jag första missen. Jag visste att jag skulle ta andra vägen till vänster. Såg inte andra vägen och råkade ta tredje vägen. Efter 5 kilometer skulle jag komma till en korsning med skyltning mot Väne-Åsaka. Jag kom inte dit utan till en dalgång där Trafikverket höll på att bygga en dubbelspårsbro. Tvärnitade i den branta backen och bestämde att jag skulle cykla tillbaka. Så jag vände cykeln och klickade i skorna. Missbedömde lutningen på backen. Den var så brant att jag inte orkade dra runt tramporna på cykeln utan välte. Det var länge sedan och det resulterade skrapsår på höger skinka och bula på höger underarm.

Kom sedan ifatt en tjej som sprang och frågade henne om vägen, hon rekommenderade att jag körde tillbaka och passerade byggarbetsplatsen och sen skulle det vara 500 m grusväg. Sedan skulle jag vara på rätt spår. Några kilometer lägregrusväg  än 500 meter och en utskällning, för att jag passerade en byggarbetsplats, senare kom jag fram till asfaltsvägen och trampade på i gott mod för att jag var på rätt köl igen. När jag kört 5-6 kilometer var jag tillbaka till korsningen jag cyklat fel i?! Fick ett gott skratt, vände och cyklade tillbaka. Sedan gjorde jag bara en mindre felcykling hem. Jag käkade dagens i Vedum (falukorv och pasta, för övrigt enda rätten att välja på och kostade 60 kr). Mindre kända orter som jag passerade och som jag inte visste fanns var exempelvis Jonslund och Bitterna.

Jag hade lite ont i vänster knä under cyklingen. När jag kom hem satte jag på mig löparskorna och sprang upp på berget och gjorde där en lov för att sedan springa ner och hem. Sista 300 metrarna fick jag ont i vänster knä även på löpningen. Detta kändes inget bra och jag blev lite deppig.

Vilade tisdagen och hade väldigt ont i knäet under hela förmiddagen. På onsdagen planerade jag ett lugnt löppass och en liten simtur. Blev dock övertalad av skidåkarn att köra stavgång i slalombacken, ett pass han kört 2 gånger tidigare och som jag kallat pannbenspass. Jag hade skjutit på det några gånger och hade därför svårt att säga nej, tänkte även på knäet som oroade lite. Jag resonerade med mig själv och kom fram till att upp och ner för en slalombacke borde vara lite andra muskler och det visade sig att det var det.

Vi körde upp och ner med stavar i slalombacken 20 gånger, det tog 1 timme och 44 minuter.  Ett riktigt pannbenspass. Kände inget i knäet och blev glad igen. Vilade torsdag med tanke på det tuffa backpasset. När jag vaknade på fredagen hade jag en vansinnig träningsverk på platser i benen jag inte visste fanns.

Med tanke på mitt dåliga kartminne som framkom under måndagens cykling, det faktum att jag nästan inte orienterat i år och att det finns plaster jag inte vet om så har jag bytt klass i O-ringen.

O-ringen är en stor orienteringstävling som jag och familjen ska åka på för 3:e året på raken. Jag var anmäld till H21 klassen för 3 året på rad men har nu bytt till Challenge 10. Så från svår orientering har jag bytt till lätt orientering och snabb löpning i stället och det känns helt rätt inför Kalmar.

I helgen kommer det inte bli mycket träning då jag ska vara med och arrangera en multisporttävling vid Broholm.