Tack!

Jag vill tacka för att jag fått chansen att göra detta, det har varit den bästa tiden i mitt liv så här långt!

Jag vill tacka min familj för att de stöttat mig i denna satsning och framför allt min fru. Hon säger aldrig nej och peppar mig att träna.

Jag vill tacka min sponsor Hela Pharma som gjort detta möjligt genom att hålla mig frisk och hel från februari till augusti genom de kosttillskott jag fått. Jag är helt övertygad om att kosttillskotten och sömnen är orsaken till att jag inte varit sjuk någon gång sedan jul. Det har inte hänt tidigare i mitt liv.

Min arbetsgivare som beviljat min föräldraledighet och semester.

Mina träningskompisar som sporrat och peppat i tuffa intervaller eller långpass.

Och alla andra som peppat, hejat och trott på mig.

Och livet i sig som inte satt några krokben i form av katastrofer, skador, sjukdomar eller andra hinder.

Ja, livet kommer att gå vidare och jag kommer att fortsätta träna, inte lika mycket dock. I och med att min långa ledighet är slut nu så blir ju livet som för er andra. Upp med tuppen och jobba och sedan fixa med det som måstes på kvällen. Så det är nog hej då till mina gubbkvartar och långa förmiddagspass. Jag kommer inte att blogga något mer nu och jag kommer nog inte att vara speciellt aktiv på facebook heller. Så det är e-post som gäller i fortsättningen.

Tack för erat intresse!

http://www.youtube.com/watch?v=9LjbMVXj0F8

Tävlingen

Idag

Jag kan säga att jag är ganska gråtmild i dag. Jag går runt och är tacksam och glad med fuktiga ögon. Jag plockar ihop resterna av mig själv och livet. Ska torka förtält, tvätta och städa. En underbar dag. Tur jag inte jobbar idag utan har min sista semesterdag.

Dagen D

Var rejält nervös på morgonen och dagarna innan när jag tänkte på tävlingen. Jag sov nog förhållandevis bra natten innan. Varje gång jag vaknade till tänkte jag på hur skön sängen var och njöt av att ligga i den.

Sofia gick upp 04:50 precis som jag och hon fixade frukost åt mig i husvagnen. Hon gjorde så att jag kunde strutta runt och vara nervös själv. 05:30 åkte vi och hämtade Camilla några husvagnsplatser bort medan barnen sov. Hon skulle också med och tävla. På plats i växlingsområdet var det ovanligt trångt, inte att jämföra med andra tävlingar jag varit på. (Men det fungerade ju.) Jag förberedde min plats för tävlingen och hittade snabbt några andra tävlande från Idrottsklubben Wilske att hänga med. 06:20 var det dags att smörja in sig med vaselin och sololja för att sedan dra på våtdräkten. Vi gick sedan ner till Kalmarsund för att värma upp i vattnet och simmade bort till starten. Där stod det 750 andra atleter i svarta våtdräkter. Runt 06:50 var det nationalsången. Sedan spelade de följande låt.

Även om det verkar vara en fotbollslåt så ligger den just nu högst upp på min topplista:

http://www.youtube.com/watch?v=J5RdjEvvN8A

Vädret var strålande och havet blått. Starten gick med någon konstig signal och alla började simma eller gick ner mot vattnet för att simma. Ut till första bojen hade jag tur och det var gott om plats. Mellan första och andra bojen var det värre, men jag fick inga större blessyrer, lite ont i höger öra bara. Första varvet kan sammanfattas som enkelt och till och med roligt. Simningen som är 3860 meter är uppdelad i två varv med vändning uppe på land på samma ställe som starten. När jag var uppe vid varvningen så lossade jag simglasögonen för att få ut lite vatten. Det skulle jag inte gjort, efter det strulade glasögonen nästan hela varvet, stannade 5 gånger för att justera dem innan det var bra. Jag tyckte även att andra varvet gick smidigt, kände mig aldrig trött eller ens uttråkad. En intressant iakttagelse är att alla ligger väldigt långt ut åt vänster vid simningen, det var samma fenomen i Sövde. Jag tyckte jag kollade upp och hade koll på bojarna och att jag simmade på linjen. Vid varvningen på simningen stod kockan på strax efter 40 minuter som jag trodde den skulle göra. Simningen tog totalt 1:24.

Jag gjorde en snabb växling ut på cykeln. Jag åt och drack mycket under cyklingen. Jag höll igen för att inte bli trött i benen som jag blev i Sövde (och på Vätternrundan). Så jag kände mig ganska pigg på cyklingen. Det var lockande att öka takten när personer jag kände väl cyklade om, men jag försökte att inte hetsas till att köra hårdare. Sammanfattningen av cyklingen är att det gick lugnt och stilla men att det blev lite segt de sista 6 milen. Cyklingen är ju mycket roligare i en sådan här tävling än när man cyklar själv. Just för att man ser alla medtävlande, man ser vem som leder och ungefär var man ligger. Det var en vändpuktsbanan och alltså samma väg bort och hem som avverkades 3 gånger vilket totalt blev 180,2 kilometer.

Det var skönt att börja springa efter ännu en snabb växling. Jag tänkte att jag nog inte fått i mig tillräckligt med salt på cyklingen så vid första vätskekontrollen tog jag en hel näve saltgurka och proppade i mig. Då blev magen lite orolig men det ordnade jag med sportdryck och vatten. Resten av löpningen både åt och drack jag ordentligt. Första milen kändes det lätt, sedan blev det tyngre. Då tänkte jag att nu börjar kampen mellan huvud och ben, om jag går nu är det bara för att jag är mentalt vek. Den taktiken fungerade i ytterligare 18 kilometer. Då hade jag känt mig lite yr några kilometer och övertalade mig själv att gå en bit. Löpningen gick på en 7 kilometer lång vändpunktsbana. Så det var sista gången ut på rundan som jag började gå. Jag gick flera kilometrar av de 7 på vägen ut. Då kände jag att jag blev betydligt svalare och frös lite istället för att svettas, yrseln försvann. Så jag började springa (eller springa och springa, mer jogga) igen efter vändningen, jag joggade sedan nästan hela vägen de sista 7 kilometrarna. Det gick inte att göra några förändringar i tempo då det obönhörligt genererade kramp i låren. Jag är oerhört tacksam för att jag inte fick kramp i min akilleshäl, vaderna.

Löpningen är ju absolut roligast av de tre grenarna då man ser så många utmed banan och kan heja och prata med varandra. Det är även mer tätt med folk som hurrar och tjatar en framåt än på cyklingen.

Jag är mycket nöjd och stolt över min insats.

Jag är en Järnman!

Äntligen! Jag är glad och stolt över att klarat av det.

Jag och min kompis Ola.

Glada och nöjda över att vara i mål.

Fotograf Sofie Aldensjö

Planen för dagen är persedelvård och att blogga. Så det kommer mer på denna sida framåt kvällen.

På plats

Nu är vi i Kalmar. Vi kom hit igår på eftermiddagen efter att ha varit i Vimmerby och hälsat på kompisar. Det var mycket trevligt i Vimmerby. Förutom att hälsa på så var vi på Astrid Lindgrens värld vilket uppskattades mycket av barnen. När vi kom fram i går så letade vi upp starten för simningen (Kattrumpan) och jag blötte ner våtdräkten i några minuter. Det var 22 grader i vattnet och mycket alger och slem. Inte så fint vatten som på andra sidan Sverige, på bästkusten. Hade ingen lust att simma egentligen.

Idag testade jag cykelbanan på Järnmannen. Den var lite mer kuperad än vad jag hört att den skulle vara men ganska platt ändå. Vädret var kanon men jag kände mig ganska seg och omotiverad. Hade lite känningar i höger knä och kände mig lite nere. Det blir nog bättre på lördag! Efter träningen åkte jag ut till Öland, dit familjen cyklade medan jag testade banan. Där träffade vi släkt och tog en titt på Borgholm.

När jag tänker på tävlingen får jag en liten klump i magen och tänker att på att jag inte tränat så mycket de sista veckorna. Samtidigt som jag känner mig nöjd med att ha tagit det lugnt de senaste veckorna. Jag är nog ganska nöjd med förberedelserna. När jag tänker på tävlingen så föreställer jag mig att det blir riktigt jobbigt de sista 6 milen på cykeln och att sista halvan av löpningen kommer att vara en mental kamp mellan kroppen och hjärnan. Men att hjärnan kommer vinna den kampen med hjälp av alla nära och kära som stöttar både på plats och hemma i soffan (eller var de håller hus). Jag känner många som kommer heja på mig på plats och det ser jag fram emot. Jag hoppas att de som är på plats och tittar får bra väder. Tyvärr för dem men bra för mig så visar vädret just nu på 19 grader och regn.

Jag har många gånger fått frågan på vad jag satsar på för tid och jag kan ärligt säga att målet är att ta mig runt. Jag gissar att klockan kommer att landa på 11:XX eller 12:XX men jag känner att det inte riktigt har någon betydelse om det blir mer än så. Det kommer att bli tungt och jobbigt men framför allt kul!

I morgon ska jag testa löparbanan, det ser jag fram emot!

O-ringen

Nu byter vi tävlingsort. Vi är på väg från Söderhamn till Kalmar. I Söderhamn har vi varit i 10 dygn. Det har inte blivit supermycket träning. Det är som vanligt när jag är på träningsläger, ambitionen är hög men det blir aldrig som jag tänkt och när jag väl är på plats så är motivationen inte på topp. Men jag har sprungit 6 av de 10 dagarna och det har enbart varit kvalitetspass alla 6. 5 var snabbdistans i form av enkel orienteringslöpning i tävlingsfart och ett intervallpass. Jag bytte ju klass från svåraste orienteringsklassen till mycket lätt orientering och ganska långt. Banorna har varit runt 10 km fågelvägen och jag sprang mellan 11 och 14 km under de 5 etapperna.

Emia och Elsa på bild i Ljusnan i Söderhams Kuriren.

Hur gick det då?

Jo vars, jag är mycket nöjd. Jag sprang på allt vad jag kunde och placeringarna blev: 13, 18, 5, 12, 11 och det gav en total placering på 8. Rent generellt var jag lite bättre orienterare än de andra drygt 50 personerna som var med. Många av de som var med sprang bra mycket fortare än mig och det märktes på etapp 2 och 4 då det var masstart och de snabba kunde orientera tillsammans. Ett dragplåster på O-ringen i år var Charlotte Kalla som var med och sprang de två sista etapperna. Hon sprang en klass som heter Challenge D10. Det var samma bana som jag sprang. Hon slog mig med en och en halv minut första dagen hon var med och jag slog henne med 3 minuter andra dagen hon var med. Förutom löpning och orientering har jag simmat två korta pass i våtdräkt och cyklat 3 korta pass.

Hela familjen Hjort är överens om att det har varit 10 fantastiska dagar och pratar redan om att vi vill vara med nästa år då O-ringen går i Halmstad. Vi har kort och gått haft en fantastisk semester som vi varmt rekommenderar alla att testa. Dagarna blir ganska lika varandra och jag tänkte beskriva dem i korthet. Klockan ringer någon gång runt 7, beroende på vilken tid man ska starta och hur långt det är till start. Sedan är det bara att hoppa i sina tävlingskläder, äta sina MorEpa, Mivitotal, Fortodol, Antioxidant plus och gröten. Efter det är det förstås besök på bajamaja för att nervösbajsa, innan det är dags att ta sig till start, vilket man gör antingen cykelledes eller med buss. När orienteringen börjar släpper nervositeten och fullt fokus riktas mot kartan och skogen för att så fort som möjligt hitta rätt kontroller. När man spurtar in på upploppet och tusentals människor tittar, hejar och springer är man nöjd och glad över att hittat alla kontroller (oavsett om det gått bra eller dåligt). Efter målgång infinner sig en underbar känsla av förnöjsamhet (den där fredagskänslan jag beskrivit innan). Då blir det lite matsäck i gemenskapen med andra klubbmedlemmar på stolsryggsäckar. Det blir mycket kolla karta och gratulationer. Sedan blir det dusch och ta sig hem för en lunch i förtältet. En lejonvila efter lunch i skuggan av förtältet innan första ölen är att rekommendera. Runt 6 så får man ta sig genom campingen för att heja på sina segrare i klubben, vilka de senaste åren varit någon eller några tjejer nästan varje dag. Tillbaka till förtältet för middag för att sedan hinna med kvällens höjdpunkt som är klubbsamlingen. Där hyllas diverse prestationer, segrar och tabbar. Vi leker och skojar, alla är med.

Foto: Erik Nero

Efter samlingen är det lite småprat, sedan tack och god natt.

Sövde halv Ironman

I går körde jag Sövde halv Ironman. Alltså halva sträckan av den jag ska göra om 3 veckor i Kalmar. Sövde ligger strax utanför Sjöbo i Skåne. Jag och två klubbkompisar, Stora småland och Mäster åkte ner till Sjöbo i lördags för att checka in på ett vandrarhem där vi stannade över natten. De andra två är rutinerade killar, Mäster har kört 10 eller 11 Järnmannen i Kalmar plus några fulldistans utomlands, så jag lärde mig mycket på resan.

Jag går inte in på detaljerna i förberedelserna på morgonen vilket är en stressad, kontrollerad och nervös procedur, förutom att jag fick i mig mina MorEpa, Fortodol samt Antioxidant Plus. Utan jag börjar med simningen. Vi var drygt 180 personer som startade samtidigt på stranden och sprang ut i dyn. Det var ganska trångt på första varvet. Jag simmade på folk och de simmade på mig. Men ut på andra varvet så var det inte alls trångt, det beror till viss del på att de flesta hade simmat ifrån mig. Jag anser att simningen är den gren jag är svagast i. Simningen var 1900 meter fördelat på två varv och jag simmade på 37:05, det är jag nöjd med.

Strulade lite i växlingen, jag var långsam av med våtdräkten och jag satte på mig strumpor för första gången i en triathlon tävling. När jag kom ut på cyklingen så drog jag på ganska bra och körde om många. Kända att jag kanske cyklade lite väl fort, vilket det visade sig att jag gjorde. Cyklingen som var 9 mil gick på en två varvs bana och när jag kom tillbaka efter första varvet började jag få lite ont i ryggen och känna mig lite trött. Efter ytterligare 2 mil var jag riktigt trött så de sista 2,5 milen blev jag omcyklad av några av dem jag cyklat om tidigare. Cyklingen tog 1 timme och 40 minuter och det blir ett snitt på dryga 32 km/h, det är jag också nöjd med, då halva banan var rejält kuperad och andra halvan blåste det mycket på.

Växlingen till löpning gick hyfsat. Löpningen var en halv maraton alltså 21 km och banan bestod av 4:a platta varv med bara en brant backe. Första varvet på löpningen kände jag av cyklingen rejält och funderade på hur det känts om jag tagit det lite lugnare på cyklingen. Varv 2 och 3 kändes mycket bra, sedan blev jag mycket trött igen. Då sprang jag och funderade på om det är möjligt att göra om detta fast dubbelt så långt. Kom aldrig fram till något vettigt svar på det. Löpningen tog 1 timme och 40 minuter vilket ger en kilometer tid på 4:46.

Några minuter efter målgång så kändes allt bara, stelt och glatt. Det infinner sig en så skön känsla efteråt.  Lite som en fredag eftermiddag när man jobbat hela veckan och inte har något speciellt planerat på kvällen.

Jag körde hela tävlingen utan klocka, det har jag aldrig gjort innan men det kändes bra. Våtdräkten fungerade fint men jag fick lite skavsår efter några hål i armhålorna, så den får jag försöka limma ihop. Jag hade vatten i öronen under hela tävlingen, det ska jag inte ha nästa gång, då blir det öronproppar. Vätskeintaget fungerade fint, jag drack drygt 1,5 flaskor sportdryck på cyklingen. På löpningen blev det en mugg vatten och en mugg cola/sportdryck på båda vätskestationerna de tre första varven. Sista varvet blev det bara vatten. På cyklingen tog jag en liquid och på löpningen blev det en banan och 3 GT tabletter. Jag cyklade med en vindjacka, det vet jag inte om det var bra eller dåligt. Jag kände mig inte för varm men det är klart att jag svettades mer av den och att den tog några sekunder att sätta på i första växlingen och ta av i andra. Den viktigaste slutsatsen är nog att jag skulle tagit det lite mer lugnt i början av cyklingen och kanske stått upp lite mer på cyklingen, jag låg nästan hela tiden i bågen.

Hemresan var stel i kroppen men mycket trevlig. Jag vräkte i mig godis, läsk och andra onyttigheter. I dag är jag stel också och känner mig lite nöjt avslagen. Svårt att få tummen ur och göra något vettigt. Men jag tror att jag ska göra lite hemarbete och sedan kanske en promenad framåt kvällen.

Så här är det.

Tänkte skriva lite om vad som komma skall och vad som hänt det sista. I dag åker jag söderut för att delta i Sövde halv Ironman. Det ska bli kul att tävla lite och testa på utrustning och kropp. Sedan börjar min semester då familjen tar husvagnen och åker norrut mot O-ringen. Det blir några dagar av hård löpning som jag räknar med att komplettera med några vändor i våtdräkten i Östersjön/eller den sjö som ligger närmast.

Senaste tre veckorna har varit ganska lika varandra. Jag har gått upp med hönan varje morgon och jobbat antingen i källaren eller målat på huset med P1 i lurarna. Lunch framåt 14 och sedan träning på eftermiddagen. Så jag har inte tränat jättemycket snarare dragit ner på träningen lite grand, men det känns helt ok. Jag börjar längta till förändring i livet, vilket kommer att starta nu i helgen då jag inte kommer att jobba med huset på några veckor. Kan tänka mig lite att jag har den känslan en gravid har när det börjar närma sig nedsläpp? Ska bli skönt att få det gjort, ett event som är både smärtsamt och roligt? Efteråt kommer det att finnas betydligt mindre tid då både jag och frugan kommer jobba heltid och mer där till igen.

I torsdags körde vi brickpass i Klevabacken igen, vi var samma gubbar bara att orienterarn inte var med. Ett bra pass och jag kände mig stark. Konstigt nog var jag några sekunder långsammare i går än förra gången.

Jag har tänkt ganska mycket på detta halvår och känner mig lyckligt lottad som fått denna möjlighet. Det har varit fantastiskt roligt. Det är så jag blir sugen på att fortplanta mig igen bara för att få göra om detta om 7 år.

Om 7 år är allt annorlunda, då är Tindra nästan 18 år och Emia 14 år. Jag själv 43 och i mitt livs form?

Hur det gick med multisporten? Jo det var lyckat!

I morgon smäller det, lite gand i alla fall.

Nu är det bara 3 veckor kvar till Kalmar och i morgon ska jag köra en halv Ironman. Tävlingen går i Sövde utanför Sjöbo. Jag är nervös och laddad. Det ska bli fruktansvärt roligt. Vädret väntas bli lite sämre, regn och stark vind. Men med sol i sinnet!

Räkna med en rapport i början av nästa vecka.

Platser jag inte visste fanns

Det blev ett rejält långpass i lördags. Jag sprang första 25 kilometrarna med Wilske, sedan lade jag på en sväng på berget så att jag kom upp på 33 kilometer. Det kändes bra, lite sliten i höger fotled på slutet men pigg och glad trots värmen.

Sedan var det vila under söndagen. På måndag förmiddag släppte frugan av mig strax utanför Trollhättan.

Jag skulle cykla därifrån hem till Falköping och räknade med att det skulle bli strax under 9 mil, det blev 12 mil. Jag hade inte riktigt förberett mig med karta utan skrivit ut från Eniro hemma hos mina föräldrar dagen innan. De hade dock bara svartvit. Dessutom fick jag inte riktigt med hela sträckan.

Som den orienterare jag är memorerade jag bilatlasen hela vägen. Det är rätt mycket vägar på Varaslätten. Vi stannade i en korsning där frugan släppte av mig. Jag kollade en sista gång i atlasen, nästa korsning var efter 5 kilometer. Väl där gjorde jag första missen. Jag visste att jag skulle ta andra vägen till vänster. Såg inte andra vägen och råkade ta tredje vägen. Efter 5 kilometer skulle jag komma till en korsning med skyltning mot Väne-Åsaka. Jag kom inte dit utan till en dalgång där Trafikverket höll på att bygga en dubbelspårsbro. Tvärnitade i den branta backen och bestämde att jag skulle cykla tillbaka. Så jag vände cykeln och klickade i skorna. Missbedömde lutningen på backen. Den var så brant att jag inte orkade dra runt tramporna på cykeln utan välte. Det var länge sedan och det resulterade skrapsår på höger skinka och bula på höger underarm.

Kom sedan ifatt en tjej som sprang och frågade henne om vägen, hon rekommenderade att jag körde tillbaka och passerade byggarbetsplatsen och sen skulle det vara 500 m grusväg. Sedan skulle jag vara på rätt spår. Några kilometer lägregrusväg  än 500 meter och en utskällning, för att jag passerade en byggarbetsplats, senare kom jag fram till asfaltsvägen och trampade på i gott mod för att jag var på rätt köl igen. När jag kört 5-6 kilometer var jag tillbaka till korsningen jag cyklat fel i?! Fick ett gott skratt, vände och cyklade tillbaka. Sedan gjorde jag bara en mindre felcykling hem. Jag käkade dagens i Vedum (falukorv och pasta, för övrigt enda rätten att välja på och kostade 60 kr). Mindre kända orter som jag passerade och som jag inte visste fanns var exempelvis Jonslund och Bitterna.

Jag hade lite ont i vänster knä under cyklingen. När jag kom hem satte jag på mig löparskorna och sprang upp på berget och gjorde där en lov för att sedan springa ner och hem. Sista 300 metrarna fick jag ont i vänster knä även på löpningen. Detta kändes inget bra och jag blev lite deppig.

Vilade tisdagen och hade väldigt ont i knäet under hela förmiddagen. På onsdagen planerade jag ett lugnt löppass och en liten simtur. Blev dock övertalad av skidåkarn att köra stavgång i slalombacken, ett pass han kört 2 gånger tidigare och som jag kallat pannbenspass. Jag hade skjutit på det några gånger och hade därför svårt att säga nej, tänkte även på knäet som oroade lite. Jag resonerade med mig själv och kom fram till att upp och ner för en slalombacke borde vara lite andra muskler och det visade sig att det var det.

Vi körde upp och ner med stavar i slalombacken 20 gånger, det tog 1 timme och 44 minuter.  Ett riktigt pannbenspass. Kände inget i knäet och blev glad igen. Vilade torsdag med tanke på det tuffa backpasset. När jag vaknade på fredagen hade jag en vansinnig träningsverk på platser i benen jag inte visste fanns.

Med tanke på mitt dåliga kartminne som framkom under måndagens cykling, det faktum att jag nästan inte orienterat i år och att det finns plaster jag inte vet om så har jag bytt klass i O-ringen.

O-ringen är en stor orienteringstävling som jag och familjen ska åka på för 3:e året på raken. Jag var anmäld till H21 klassen för 3 året på rad men har nu bytt till Challenge 10. Så från svår orientering har jag bytt till lätt orientering och snabb löpning i stället och det känns helt rätt inför Kalmar.

I helgen kommer det inte bli mycket träning då jag ska vara med och arrangera en multisporttävling vid Broholm. 

För övrigt är jag ganska stark

Så känns det alltså, då jag tränat på ganska bra efter Vätternrundan och anser mig vara i god form. Jag har sprungit varannan dag och simmat ett pass och cyklat två. När det gäller löpningen har det mest blivit intervaller. Jag har även kört några pass i mina tåskor för att träna upp underbenen. Jag försöker att variera mig mycket på löpningen med intervaller, tåskor, snabbdistanspass och egentligen hade jag velat ha ett långdistanspass i veckan också, men det kom andra förslag på träning som jag inte kunde säga nej till så det får bli till helgen.

Nu har allergin kommit efter midsommar vilket gör att jag snörvlar en hel del men jag känner inte att det påverkar formen, jag känner mig stark. Det kanske är dags att vila lite då? Ska försöka att simma lite mer nu när vädret är så fint.

Fick en kommentar i midsommarhelgen att jag såg stark ut, nu väger väl inte en säck grillkol mer än 2,5 kilo men det syns ju inte:

Mivitotal - orka mer!

Tappat (be)greppet?

Vi måste reda ut begreppen! Vi får inte slarva med begreppen. Exempelvis ordet doft används slentrianmässigt i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Det finns till och med de som säger att det doftar illa! Det är bara blommor och kvinnor som doftar, allt annat luktar eller stinker. Det lärde jag mig av min biologilärare i 7:an och det har jag haft mycket nytta av i livet.

Ett annat begrepp som jag diskuterat många gånger är - vad är en idrott och vad är en sport? Ska vi se om vi kan få någon rättsida på dessa begrepp? Först enligt Wikipedia.

Wikipedia:
Sport är ett samlingsbegrepp för olika aktiviteter med tävlingsmoment.

Idrott kan definieras som kroppsövningar med fysisk aktivitet för att få motion och rekreation.

Skillnad enligt Wikipedia:
Sport är ett mer omfattande begrepp än idrott. Den huvudsakliga skillnaden ligger i att idrott lägger störst vikt på utövaren själv, den egna insatsen och kroppskontroll, som i till exempel friidrott, skididrott, skridskoidrott, boxning, tennis, handboll och fotboll. Sport, däremot, har gärna att hjälpmedel (redskap, framkomstmedel eller djur) som en grundläggande förutsättning. Exempel är segelsport, motorsport och hästsport. Skillnaden mellan idrott och sport blir dock hela tiden mindre och i dagligt tal används begreppen om varandra.
Idrott kan emellertid också innefatta vissa aktiviteter som inte kan kallas sport, då de saknar tävlingsmoment, till exempel motionsidrotter som jogging, stavgång och aerobics. Samtidigt har sport en vidare definition än idrott på så sätt att även icke-fysiska aktiviteter vissa former av spel räknas in i det begreppet.

Idrott är en produkt av lek och spel. Lek anses gärna vara en frivillig verksamhet utan fasta regler och utan någon historia. När en lek blir mer formaliserad, det vill säga får ett regelverk och en historia kan man börja prata om ett spel. Vi skiljer mellan tre olika sorters spel. Färdighetsspel är en form av spel där deltagarnas färdigheter är avgörande för resultatet. Chansspel är spel där tillfälligheter och slumpen bestämmer utgången. Samarbetsspel är spel där deltagarna måste samarbeta inbördes för att nå på förhand formulerade mål.

Så om vi ska börja använda begreppen rätt och enligt min tolkning av Wikipedia så borde det vara så att det breda begreppet sport är de aktiviteter man kan tävla i som exempelvis schack, hästhoppning, rally och isdans. Medans Idrott är aktivitet där individen själv använder kroppen för att få motion och rekreation.

Så sporter som i dag ibland kallas för lagidrott sorteras in under samarbetsspel exempelvis fotboll och ishockey. Störtlopp, skidskytte och curling räknas förstås in under chansspel då de yttre omständigheterna gör resultatet slumpmässigt. Till färdighetsspel räknas förstås exempelvis höjdhopp, kula, 100 meter och klättring.

Så kan jag då ge exempel på vad som räknas som idrotter? Ja, idrott är då en fysisk aktivitet för motion och rekreation som inte är ett spel, som alltså inte avgörs av slumpen, ren skicklighet eller är en gruppaktivitet. Kvar är exempelvis idrotterna löpning över 100 meter och exklusive häckar, simning utom de kortaste sträckorna, triathlon, tempo cykling (i linjecykling är det för mycket slump och klassas därför som chansspel), orientering, 10-kamp, 7-kamp, längdskidor med flera.

Så nu borde ni fått fotfäste på isvägen av hala ord när jag rett ut begreppen doft, sport och idrott, frågor på det kom?

Vätternrundan?

Lite tips och komihåg för mig eller någon annan som vill köra.

·         Det är en risk att åka Vätternrundan

Klipp från www.corren.se:

"740 personer bröt loppet. Det har varit några incidenter längs vägarna, och cirka 50 personer har fått uppsöka sjukhusen i Jönköping, Skövde och Motala. Corren fick på söndagen uppgifter från Skaraborgs kärnsjukhus om en man i 63-årsåldern vars skador beskrivs som svåra.– Vi har några uppgifter om ett par personer med skallskador.Minst en av dem är inte vid medvetande och våra observatörer på sjukhusen har svårt att få reda på detaljer kring deras tillstånd, sa Vätternrundans läkare Jörgen Larsson på lördagen. Nyckelbensskador, skadade handleder och knän är vanligast, skallskadorna har minskat kraftigt. – Några omkullkörningar blir det tyvärr alltid. Det är lätt hänt att cyklisterna hakar i varandra. Det har inte varit några incidenter mellan bilar och cyklar. Att cyklister bryter loppet kan bero på många saker, säger Eva-Lena Frick."

·         Energi och vätska

Jag klarade mig bra energimässigt på 4 flaskor sportdryck, 4 Enervit liquid, 1 GT tablett, 3 bananer och en liten ”korv” risgrynsgröt. På en station tog jag några klunkar blåbärssoppa och några klunkar lättöl. Behövde dock göra ett onödigt kisstopp på grund av för mycket vätska på slutet, vilket i sin tur berodde på att jag drack extra mycket då jag hade en lätt huvudvärk som jag misstänkte kom från vätskebrist. Huvudvärken berodde sannolikt på något annat, kanske saknade jag kaffet? Eller så var det någon form av spänningshuvudvärk.

·         Tid och mål

Har du en tid som mål, se då till att hamna i en stor klunga med samma mål eller bättre. Desto mer du låter någon annan dra desto mer orkar du. Den tid du tar på dig är beroende av vilka du ligger bakom, hur många de är, hur mycket du behöver dra och hur långa stopp ni tar. För min egen del så var totala stopptiden 9 minuter. Jag drog dock relativt mycket då vi bara var 8 från början i klunga, vilken desarmerades efter hand. Målet för klungan jag körde med var 9 timmar, det var tyvärr ingen som klarade det. Med dessa förutsättningar tog rundan 09:06 för mig.

·         Starttid

Startar du sent på lördagen får du din nattsömn vilket du missar om du startar tidigt på fredagen.

Kom också ihåg att det är ganska roligt med själva loppet och allt runt omkring, före och efter.

Hjälp, jag behöver en metal tränare!

Jo, det är sant. Om jag ska klara en Järnman så måste jag nog träna upp skallen. Jag kom på mig själv under Vätternrundan, som vanligt, med att i mitt huvud vara en riktigt gnällis. Redan efter två mil började jag att tänka på hur obekväm sadeln var och hur långt det var kvar. Det kan inte vara rätt! Jag vet att jag inte har en vinnarskalle, att jag viker mig när det går för tungt. Ni hör ju själva! Jag behöver en mental tränare nu!

Jag känner flera stycken som aldrig skulle låta huvudet stoppa kroppen. Mitt huvud stoppar kroppen ofta, redan när det börjar bli lite motigt börjar mitt huvud resonera med sig självt om jag verkligen håller på med rätt sak.

-           Oj, va trött i benen jag är, ska vi inte ta och vila lite? (huvudet)

-          Jo, det gör vi! (benen)

-          Nä, vänta lite nu. Alla andra (som tränat mindre) trampar ju på. Inte kan vi vika ner oss? (Jaget)

-          Nä, nu trampar vi på. (Huvudet)

-          Men vi är trötta. (Benen)

-          Det skiter vi i. (Huvudet och jaget)

I detta exempel gick det ju bra. Men ni kan tänka er om jag är ensam i skogen eller på banan, utan någon att jämföra mig med. Jag behöver en mental tränare!

Tack för bilden Jesper

 

Två varv runt Vättern och en triathlon

Ja, det är resultatet av helgen. Ja, det var ju inte så att jag cyklade två varv runt Vättern och sedan körde en triathlon. Nej, så var det inte. Det var mer så att jag cyklade ett varv och åkte bil ett varv med tre stopp. Ett i Motala för att cykla Vätternrundan vilket omslöts av en mycket angenäm upplevelse då mänskligheten visades från sin allra ljusaste sida! De resterande två stoppen kommer jag till senare. Men vi tar stoppet i Motala först.

Jag visste ju att jag skulle cykla Vätternrundan och tänkte att jag skulle bo hos mina föräldrar i Örserum. Det hade varit en mycket bra lösning så här i efterhand, då min far hämtade min bror och cyklisten i Gränna och körde upp dem till Motala i svinottan (typ 03:30). Det är ett tecken på lojalitet, godhet, vänlighet eller bara omtanke, att gå upp vid 03:00 och skjutsa någon i bil 10 mil och sedan hem för att, ja för att vadå? Ett svenskt hjärta.

Men jag fick ett erbjudande jag inte kunde motstå (har inget med hästhuvuden att göra) tidigare i veckan. Jag fick bo i en lägenhet i Motala om jag körde dit. Det var ett erbjudande som lät väldigt bra så jag sade ja. Men det var bättre än så. Det visade sig att det fanns en väldigt snäll kvinna i Motala som hade en lika snäll dotter och svärson. Dessa underbara människor lyckades med att dela med sig av allt fem cyklister vill ha. Jag punktar upp det för att det ska bli lättare att förstå:

·         Cortege från Falköping till lägenhet i Motala.

·         Utlåning av perfekt lägenhet med

o   5 sovplatser inklusive erbjudande om sänkläder

o   Ett tillhörande utrensat förråd för cyklar

o   En riktigt bra parkeringsplats

·         Samt ett glatt humör och en underbar inställning!

Varför var de så snälla? Jag tror jag vet. Jag gillar själv att bjuda på saker. Det ger en känsla av glädje. Ni vet, som att ge någon julklappar. Att vi inte gör sådant oftare! Tänk vad trevligt allt hade varit. Hur som helst uppskattar jag det de gjorde väldigt mycket, det var många gånger lyxigare än ett hotell. 3 svenska hjärtan. Tack!

Nästa stopp var i Örserum och dit kom jag på grund av ännu en snäll människa. En tjej med ett ständigt leende som inte bangar för att åka 10 mil bara för att hämta sin man och två stela gubbar till. För att sedan skjutsa hem dem. Att hon fick gå hungrig i ösregn och vänta en evinnerlighet på stela gubbar som behövde duscha fick inte leendet att vika ner sig. Ännu ett svenskt hjärta. Tack!

Hon var inte ensam! Det fanns flera svenska hjärtan som av omtanke åkte till Motala för att hämta hem sina stela gubbar och gummor.

I Örserum blev det en lång och skön natt, precis vad kroppen ville ha. Sedan gick jag ner och hejade på triathleterna hela dagen i regnet. Jag kände många som jag hejade på. Jag var riktigt sugen på att efteranmäla mig men rumpan avrådde mig å det bestämdaste från att deltaga.

Tredje stoppet var i Jönköping för att hämta hem en cykel.

Nu lite frågor:

Hur många hjärtan var funktionärer i helgen? Örserums triathlon, Vätternrundan och 38 andra evenemang i Funbeat kalendern i Sverige och då är bara vissa idrottsevenemang representerade? Hur många andra ideella verksamheter pågår en helg?

Jag tänkte på en annan sak tidigare under dagen. Hur många länder har 18 000/9 000 000 = 2 ‰ av befolkningen som cyklar 30 mil en helg i juni?

Och en inbjudan:

http://www5.idrottonline.se/FalkopingsAIKOK-Orientering/Nyheter/Aktuellaanmalningar/BroholmMultisportAdventuresenast27/

Sist och minst viktigt, namnet på detta inlägg borde varit samma som den kultförklarade serien med mycket hjärta som gick 1987: Svenska hjärtan!

Ursäkta men nu är det jag som har ordet

Jag skulle säga att det är ganska få saker som gör mig upprörd. Det ämne som jag oftast blir irriterade på är IT-säkerhetsfrågor på jobbet. Jag har ju läst IT-säkerhet, några poäng på högskolan och även där gjort en undersökning om lösenord så jag tycker att jag har ganska mycket på fötterna. Undersökningen om lösenord på en verksamhet i Falköping visade att de precis som vi bytte lösenord var 3:e månad och att 10% i våran enkätundersökning hade skrivit upp sitt lösenord och förvarade det på eller i skrivbordet. Hörde om en kille på ett en annan verksamhet som skrev upp det i kalendern samma dag som det var dags för byte, kan ju också vara en idé. Inställningen på jobbet är att allt ska vara låst och vill någon komma åt det så får man be om det, detta leder ju till enormt mycket hinder och extra arbete.

Det senaste som hände var att det gått 3 månader sedan jag bytte lösenord, vilket gjorde att det var dags igen. Jag har ju haft i princip samma lösenord i flera år och bara bytt ut slutet och början, det är ju praktiskt och lätt att komma ihåg. Nu hade de förfinat kraven på lösenord ytterligare. Så förutom minst 8 tecken, där det ska vara både gemener, versaler, siffror och tecken så får de inte vara för lika tidigare lösenord, och där åkte jag dit. Visst, jättesäkert och bra. Så säkert att jag med säkerhet kan lova att jag hinner glömma bort lösenordet över sommaren. Så i ren protest skrev jag upp lösenordet på en lapp och tejpade fast på skärmen.

Hörde på radion att Pentagon var hackat nu. Mitt jobb är inte på Pentagon, där kan man ju tänka sig att de behöver feta lösenord. Men på min statliga, offentliga, transparenta arbetsplats i vårat mellanmjölks land?

Skalmaninspiration

När jag är ledig, oftast på semestern brukar jag få en massa idéer, bra och dåliga, som jag vill testa. En del blir genomförda, en del stannar som drömmar. År 2002 ville jag bli självförsörjande (alltså typ bonde), det stannade vid att jag köpte en bok i ämnet och att jag gjorde egen cider. 2010 kom jag på att jag skulle vara pappaledig och samtidigt satsa på att genomföra Järnmannen (vilken tokig idé). 1996 kom jag på att jag skulle ta klassikern, så blev det. 1998 kom jag på att jag skulle tågluffa i Europa även den genomfördes.

Sommaren 2003 intresserade jag mig för något som heter transhumanism. En intresant tanke att bli bättre som människa! Det som intresserade mig mest just då var sömnoptimeringen som jag otroligt nog inte testat ännu. Det ska jag göra i år!

Vanlig sömn kallas monofasisk sömn och är den som de flesta av oss anammar. Då sover man en gång under dygnet, kanske mellan 22-06. En normal person behöver minst 8 timmar för att hålla sig frisk och pigg.

Bifasisk sömn, ja då sover man två gånger. Inte helt ovanligt i varmare länder där man tar en siesta. Denna typ av sömn har jag testat med stor framgång under min pappaledighet. Jag tror att detta är riktigt bra för återhämtningen om man tränar hårt eller om man stressar kroppen på andra sätt. Nu har jag inte använt mig av bifasisk sömn för att få en totalt sett kortare sömn vilket annars är syftet med sömnoptimering. Jag har gjort det för att återhämta mig bättre efter träning. Men i stället för att sova 8 timmar i ett sträck, monofasiks sömn så kan man sova 6 timmar + 0,5 timmar mitt på dagen och ändå ge kroppen den sömn som den behöver. På så sätt sover man mer effektivt och sparar ihop 1,5 timmar per dag. Som man kan använda till något vettigt, kanske bygga modelljärnväg, vad vet jag?

Nu kommer vi till nästa steg och nu börjar det bli lite lurigt. Trifasisk sömn, man delar alltså upp sömnen i tre delar. Du sover då 4,5 timmar på natten och sedan 30 minuter på eftermiddagen och 30 minuter på kvällen. Och vips så har du sparat 1 timmes sömn till och är då nere på 5,5 timmars sömn. Det får bli denna typ av sömn jag ska testa under året.

Nästa steg är polyfasisk sömn, då sover du 2 timmar mellan 02 och 04 sedan sover du 1 timme var fjärde timma. Här sparar man dock inte så mycket tid utan är uppe på 6 timmar sömn igen. Det är nog gaska krångligt att få till detta i verkliga livet också. Men i något fall borde det ju vara optimalt, om man är en uppfinnare i en serietidning kanske?

Någon som vill läsa mer i ämnet? Så går det att göra här.

BarnBördshuspass ger mjölksyra

Jag var ju på bröllop förra helgen och träffade mycket trevligt folk. Blanda annat järnmannen från Skövde. Så det blev mycket träningssnack under bröllopet och även ett lugnt löpass ihop dagen efter. Jag fick även till ett andra träningspass på söndagen då vi åkte och hämtade barnen i Örserum. Det blev första passet med våtdräkt för säsongen. Hade inte behövt våtdräkten då det var varmt och skönt, 19,8 grader. Som ni ser står jag på startplatsen för Örserums triathlon som går av stapeln 19 juni. Då ska jag heja på en massa kompisar.

Om man sammanfattar veckan ur ett Inga-Pelle perspektiv så gick det inget vidare. Jag drack både kaffe på hotellfrukosten och bröllopet. Jag drack även alkohol flera gånger under bröllopshelgen men måndag till och med torsdag gick bra och jag åt inga sötsaker på hela veckan. Den väntade huvudvärken i början av veckan uteblev som tur var.

Måndagen startade med en orienteringssprint i Skara och avslutades med ett långpass cykel med ett gäng från stan. Vi åkte på gamla banvallen från Kinnarp till Tranemo i ganska tuff motvind. Vinden mojnade rejält tills det var dags att vända hem, annars var det ett soligt och fint kvällspass. Efter 14 mil, när vi nästan var hemma, så fick jag punktering - igen. Kvalitén på cykelbanan var mestadels bra men på sina ställen var det stor risk för punktering, lite konstigt att den inte kom tidigare. Men det blev över 10 mil på bilfri cykelbana, lyxigt.

I tisdag fick det bli lite vila.

I onsdags hade vi möte med multisportkommittén. Innan mötet så klämde vi in ett träningspass. Jag cyklade till skidåkarn där vi skulle samlas men på vägen dit blev det punktering igen! Så han fick komma och hämta mig, skjutsa hem mig för ett cykelbyte. Sedan blev det ett BB-pass. Jag gillar BB-pass. BB står för Back-Brick-pass. Brickpass för er som inte vet, är när man byter mellan cykel och löpning. Detta gjorde vi en massa gånger och sedan cyklade och sprang vi i backe. Vädret och sällskapet var perfekt. Förutom mig och skidåkarn var orienterarn och multisportarn med. BB skulle även kunna stå för BarnBördshus, där man föds alltså. Man blir ju så trött av dessa pass så att man känner sig pånyttfödd. På BarnBördshus får de nya modersmjölk, på ett BB-pass får man mjölksyra.

Efter passet bjöd skidåkarn på taccos och vi planerade en multisporttävling vi ska arrangera den 9:e juli. Jag länkar en inbjudan när den är klar.

I torsdags sprang jag 25 km med förra årets SM6:a Järnmannen i Kalmar. Det regnade och var riktigt skönt. Tur att han sprungit 18 kilometer tidigare under dagen så han inte sprang ifrån mig. Jag har känt mig otroligt stark de sista veckorna, det är jättkul! Och det betyder väl att det är bäst att vila lite. Så i helgen blir det lugnt och mest lite jobb i källaren

Denna Inga-Pelle vecka har jag kört LCHF och börjat med kaffet igen, det har gått jättebra så här långt.

Hälften, hälften med räk

I tisdagskväll fick jag ett sms av orienterarn som undrade om jag vill hänga med ut och cykla på måndag förmiddag. I och med att det redan stod ”cykellångpass” på schemat så var det inte så svårt att svara på den frågan.

Med siktet inställt på långpass cykel så började de vanliga morgonbestyren med att få iväg barnen till skolan. Mitt i detta trasslande var det frukosten som lockade till skratt.

Som ni ser är det mannagrynsgröt (barnen kallar det plattgröt för den är så slät om man häller upp den innan de stelnar), äggröra, pressad grapefruktjuice, MorEpa, Fortodol, Antioxidant plus samt en allergitablett och LITE frukt och grönsaker.

Efter att barnen kommit iväg till skolan så hoppade jag på cykeln och cyklade iväg till Stenstorp där orienterarn mötte upp. Vi tog det ganska lugnt och åkte och snackade på vägen NER till Hjo. Vi hade även en frisk medvind vilket gjorde att det gick mycket lätt ner till Hjo. I Hjo ville orienterarna ha glass, i och med att de är kända för sin glass i Hjo. Som tur var så var glasshaket stängt så vi rullade ner till hamnen och tog en tidig lunch i stället. Rökt Vätterröding med potatissallad och en fralla från Falköping.

Sedan började träningen uppför och motvind tillbaka till Falköping via Stenstorp där vi skildes åt. Efter detta cykelpass var mina lår ganska möra och hade redan ömmat ett par dagar. Så jag såg fram mot minst en, kanske flera, vilodagar då jag och frugan skulle åka i väg till Västervik på bröllop över helgen. På vägen till Västervik stannade vi hos mor och far i Örserum och lämnade av barnen. Jag hade även ringt till en gammal jobbarkompis för att eventuellt stanna till för en visit på vägen. När vi fick kontakt med varandra på onsdagen så berättade han att vi fick komma och hälsa på men att han funderade på att springa en lokal löpartävling på torsdagen om kroppen kändes bra. Så vi bestämde att han skulle ringa tidigt på torsdagen och meddela om han skulle springa eller inte, om han skulle det så skulle jag hänga på och göra det med.

Vid åttatiden på torsdagen ringde han och sade att det kändes bra och att han skulle gå och anmäla oss. Det blev ett snabbt ombyte till löparkläder och in i bilen med frugan och all packning. Sedan några snabba mil ner till Vimmerby för att springa Vimmerbyloppet. Det fanns olika sträckor att välja på så jag och min gamla jobbarkompis valde 11,5 km och frugan sprang 5 km. Starten gick 10:30 och då var jag väldigt osäker på hur vaden skulle reagera. Jag hade ju cyklat 11 mil dagen innan och suttit i bilen i princip fram till starten och bara hunnit med en kort uppvärmning. Sedan skulle jag ju springa snabbt då det var en tävling?! Kändes som att det kunde gå åt skogen med vaden. Men det gick fantastiskt bra, jag kände inget i vaden och benen var inte så trött som jag trodde de skulle vara. Jag klarade att hålla ett snitt på 3:59 minuter per kilometer under hela loppet. Det är jag fantastiskt nöjd med.

Resten av dagen blev en mycket trevlig vistelse i Vimmerby. I dag fredag har jag agerat PT åt 3 snygga brudar. Vi tog en morgonjogg i ett fantastiskt vackert Västerviksväder innan vi avslutade med en hotellfrukost. I morgon vankas det bröllop. Livet kunde vara sämre!

Cowboy och blöjeksem

Det har fungerat bra med Inga-Pelle veckan som varit, ingen alkohol och inget godis. Nästa vecka tar jag det ett steg längre, då åker kaffet också, så det blir väl lite huvudvärk i morgon kan jag tänka. Huvudvärk hade jag föresten i fredags efter cyklingen, undrar lite varför? Jag brukar inte ha huvudvärk. Kanske var det för att jag fick i mig för lite vätska? För vätskan som kom utifrån kan ju inte kroppen tillgodogöra sig på samma sätt.

Sedan i tisdags har jag cyklat två gånger i blåsten. Det har varit en väldigt blåsig vecka måste jag säga, vi får se hur det blir i morgon, då är det dags igen.

När jag cyklar nu för tiden gör jag det nästan alltid själv, det känns både bra och dåligt. Dåligt för att det är roligare att cykla om man inte är själv och bra för att jag tror jag får bättre träning när jag kör själv, men det är jag inte säker på. Sedan är det ju ganska osocialt att cykla två i alla fall, då det är svårt att prata med varandra. Att jag cyklar själv beror ju också på att jag ofta cyklar på förmiddagarna när Emia är i skolan, då jobbar ju de flesta andra. Sedan är jag lite rädd för klungcykling då det verkar vara ganska vanligt med vurpor. Jag har i och för sig inte varit med om någon själv alla gånger jag cyklat i klunga, men ändå.

Jag har de sista gångerna haft radio i öronen för att det ska bli lite roligare på cykeln. P1 alla gånger faktiskt. P1 på förmiddagarna är inte alltid roligt men ganska kul, en favorit är ”Ring P1”, det är helt sjuka diskussioner som försiggår där. Det finns många annorlunda människor, det är inte bara jag som är annorlunda.  När jag var ute i fredags så såg jag en annan annorlunda människa. Jag började närma mig Bjurum när en hög människor gjorde sig redo för att fösa över en skock kor över vägen. Tur att jag inte kom lite senare, då hade jag fått vänta men nu hann jag förbi. Men där och då såg jag en annorlunda människan. Jag såg en Cowboy, en riktig cowboy. Jag höll på att ramla av cykeln. Det var alltså en man i cowboyhatt, långrock (i och för sig en neonorange regnrock) och han föste in kor ridandes på en häst. Trodde inte det fanns cowboys i Västergötland men nu vet jag att det gör det.

Rundan i fredags var 12 mil och jag lyssnade alltså på P1, det regnade till och från hela vägen och det blåste friskt. Kort och gott en fostrande runda. När jag kom hem och ställde mig i duschen upptäckte jag dessutom att jag fått mer än uppfostran, tomma kolhydratdepåer och trött nacke då det även sved på skinkorna. I och med att jag cyklat så länge i mina regnblöta cykelbyxor med blöja i, hade jag fått blöjeksem eller om det bara var vanliga skavsår efter sömmen på cykelbyxorna. Det får ni avgöra själva.   

Inga-Pelle-veckor

Överskriften syftar på en idé jag fick nyss som jag förklarar längre ner, men först lite kort vad som hänt sedan sist. Så först Göteborgsvarvet.

Gick ju bra det där! Var ganska orolig innan loppet att vaden skulle balla ur helt och hållet under Göteborgsvarvet. Visst var den öm och smärtade lite redan vid starten och det höll i sig hela loppet men det blev aldrig värre.

Hur loppet var? Ja, vädret var perfekt, växlande molnighet och tillräckligt svalt. Planen var att hålla ett tempo på 4 minuter och 15 sekunder per kilometer för att klara att springa på under 1.30. Jag fick lite hjälp med klockan av orienterarn innan start så att jag såg tiden varje kilometer. Det var bara tre kilometer jag inte klarade av 4:15 tempo. Totalttiden slutade på 1:28:36 och det är jag nöjd med.

Efter loppet hade jag rejält ont i höger vad och det hängde i även under söndagen och måndagen. På måndagen fick den sällskap av vänster vad och båda låren vilket var bra för det var den nyttiga träningsvärken som kom.

I söndags återvände jag till Slottskogsvallen för att heja på Emia när hon skulle springa. Jag vet ju att hon är ganska snabb den lilla rackarn. Hon är 7 år så hon fick springa i en klass för 7- och 8- åriga flickor, det fanns två sådana klasser.  Det var 333 flickor i den starten och Emia kom iväg sent i startgruppen, hon låg i den bakre 3:e delen. Döm av min förvåning när hon kommer in på upploppet som 25:a efter sina 1300 meter. Ja, hon är snabb, med en bättre start vågar jag inte gissa på vilken plats det slutat på.

I måndags cyklade jag 8 mil på förmiddagen, det var blåsigt och jag kände mig lite trött i kroppen så det blev ett lugnt pass.

Över till Inga-Pelle-veckor.  Inga-Pelle-veckor syftar inte alls på mina föräldrar som heter så. Utan syftar på ett nytt experiment jag tänker genomföra, lite med avseende på det där med omväxling förnöjer och att man blir lite smartare av att tänka annorlunda. Det sista med att ta bort ändelser på substantiv gick inget vidare, jag var nog för osmart för det, för jag glömde hela tiden bort det.

Så Inga står för inte/ej/inga/ingenting men för all del även motsatsen alla/alltid/jämt/bara. Pelle heter ju min far och det är ju en böjning/slang för Per. Per skulle ju kunna var en förkortning av period, permanent, personligt, periodisk, perception och perfekt.

Jag tänker mig att exempelvis

V 20 inte dricka alkohol

V21 inte äta godis eller dricka alkohol

V22 inte dricka kaffe, inte äta godis eller dricka alkohol

V23 äta LCHF (få kolhydrater och därmed inte äta godis eller dricka alkohol)

V24 inte dricka kaffe, inte äta godis eller dricka alkohol (äta kolhydrater igen)

V25 Frossarvecka (midsommarveckan) måste sjunga 3 dagar

Man kan ju tänka sig andra begränsningar eller Ingor i veckorna och kanske inte bara kopplade till mat utan till måsten eller att göra. Exempel på Ingor: måste fasta 2 dagar under veckan, måste springa alla dagar i veckan, måste vila middag 20 minuter varje dag, inte sätta på tv:n på hela veckan, inte sätta på datorn på hela veckan, inte äta kött på hela veckan, bara äta vegetariskt hela veckan, äta glutenfritt, äta laktosfritt, sex mer eller mindre, inte åka bil på hela veckan, göra styrketräning varje dag innan frukost, gå och lägga sig före 21:00, ringa minst en gammal kompis varje kväll i veckan, ta en morgonpromenad varje dag innan frukost, läsa en saga för barnen varje kväll i veckan, etc.   

Jag tänker mig att är det bara en vecka det handlar om kan det ju vara lite roligt att testa bara för att bryta lite mönster. Bli av med dåliga vanor eller skaffa sig nya goda vanor. Det blir lite som ett nyårslöfte man kan uppfylla varje vecka. Kanske kan koppla det till någon form av belöning om man tycker att man gör en uppoffring också?

Upp som en sol och ner som en pannkaka

Och upp igen?

Lite så kändes helgen, men det blev värre. Åkte iväg vid 7 i lördags för att tävla i multisport i Anderstorp. Jag var laddad och nervös. Det är en hel del som behöver planeras och förberedas inför en sådan tävling. Mtb:n ska med och vara i bra skick. Det ska med lite reparationsgrejer som slang, däckavtagare, pump, cykelskor, kartställ, hjälm…. För löpningen behövs skor och för hela dagen behövs mat, gel, bars, sportdryck, vattenflaskor, kompass, första förband, visselpipa, skoskavsskydd, gps-klockan, fotledsskydd, kläder för alla möjliga väder. Det packas och funderas en hel del inför en sådan här kraftansträngning. Innan packningen så ska startavgift betalas och kanot ordnas.

När man åkt sina knappa två timmar till tävlingen så ska alla prylar på plats. Sedan ska det hämtas nummerlapp och kartorna ska gås igenom. Det brukar vara mycket stressigt och mycket nervöst. Det läggs, kort och gott, mycket tid, energi och tankemöda innan man står där på startlinjen.

På startlinjen var jag riktigt laddad och mycket nervös. När startskottet gick drog vi,cirka 100 personer, iväg på våra mtb:s. Efter några minuter kändes det inget bra, vi kom inte iväg så fort som jag ville, jag och min partner orienterarn. Jag hade även valt fel lösning för tramporna och kartstället strulade vilket inte heller kändes bra. Men det skulle bli värre! En liten stund senare efter första kontrollen tappade orienterarn kartan och vi fick stanna och tappade ytterligare placeringar. Men det var fortfarande mycket folk runtikring.  Efter 15 minuter så började mitt bakhjul låta konstigt, jag tittade bak och såg att jag fått en stor bubbla på bakhjulet som varje varv slog i bakbromsen. Jag stannade och skulle lossa bromsen för att kunna cykla vidare, då exploderade hela bakdäcket och jag såg att det fattades några decimeter av bakhjulsfälgen. Otur!

Där var den tävlingen slut! Tävlingen skulle varat i uppåt fem och en halv timme. Hela kroppen bubblade av energi och förvirring. Vad ska vi göra nu? Hitta ett nytt bakhjul? Var? Hur? Efter att diskuterat med min multisportpartner i 45 minuter bestämde vi oss för att vi nog var tvungna att bryta. Vi sade till varandra flera gånger att nu slutar vi deppa och älta detta, i stället fokuserar vi på nästa helg och kommande tävlingar.

Vi kom fram till följande plan som också verkställdes. Först 20 st 70/20 intervaller löpning och sedan en tur på racercykel framåt kvällen. Löpningen som ett bra pass innan Göteborgsvarvet och cyklingen för Vätternrundan. Efter cyklingen var det dusch och ombyte innan vi slöt upp med våra klubbkamrater för lite after race i Tunhem. När dagen var slut var jag nöjd med den i alla fall. Det blev 3 timmars träning i stället för 5,5 timmars tävling och vi var bättre förberedda för kommande tävlingar.

När jag cyklade i lördags funderade jag på att försöka sälja min startplats till Vätternrundan och i stället köra Örserum triathlon. Syftet med det skulle vara att jag tycker att Örserum triathlon är mycket roligare och att det vore kul att köra den tävlingen när jag är i så bra form. Örserum triathlon är ju tyvärr dagen efter Vätternrundan och det är ju inte optimalt har jag kommit på.

Så i måndags gick jag in på Vätternrundans hemsida för att kolla möjligheten att sälja min startplats. Upptäckte då att sista dagen för det var i söndags. Otur! Nu får jag cykla ändå. Så jag stack ut och cyklade, jag planerade 8-9 mil men fick punktering efter 5,5. Otur! Jag blev lite deppig efter oturen de senaste dagarna men kompenserade detta med lite shopping. Det lättar ju alltid upp! Så jag åkte till Racerdepån och lämnade in mina cyklar, den ena för service (inklusive nytt däck) och mtb:n för ett nytt bakhjul. Sedan åkte jag till affären och hämtade mitt paket med två par nya löparskor från England. Det visade sig att högerskon skulle behöva vara ½ nummer större. Otur! Det skiljer 8 millimeter på mina fötter. Skorna passade perfekt på vänstern men var lite trånga på högern, hoppas de töjer sig?

I tisdags stack jag ut på ett tidigt morgonpass och passade på att testa ett av de nya paren. Jag körde uppvärmning upp på berget och sedan var planen 8 styck 3 minutare med 2 minuters aktiv vila. Jag hade dålig fart första 3 och kände mig lite omotiverad och när jag körde 4:e så kom en obehaglig känsla smygande i högervaden, den har jag inte känt på länge men visste ändå var det var, min gubbvad. Jag lade av och joggade hem, besviken och nedstämd.

På kvällen var det ungdomskrets och jag joggade med Tindra runt på hennes bana. Det kändes bra, kände inget i vaden. När hon var i mål så lekte jag fotboll med barnen och rätt som det var så högg det till i vaden! Otur!

Så på onsdagen blev det vila och ett besök hos naprapaten. Nu är det torsdag och jag har fortfarande ont i vaden. Hur ska det gå på Göteborgsvarvet på lördag??

Målet är att komma under 1:30 men det går bara om vaden är med mig. Jag har gjort 1:32:12 som bäst.

Planen fram till lördag är att ta det lugnt, cykla mtb i kväll på nytt hjul, simma en sväng i morgon bitti och sedan ingen träning innan loppet.