Det har fungerat bra med Inga-Pelle veckan som varit, ingen alkohol och inget godis. Nästa vecka tar jag det ett steg längre, då åker kaffet också, så det blir väl lite huvudvärk i morgon kan jag tänka. Huvudvärk hade jag föresten i fredags efter cyklingen, undrar lite varför? Jag brukar inte ha huvudvärk. Kanske var det för att jag fick i mig för lite vätska? För vätskan som kom utifrån kan ju inte kroppen tillgodogöra sig på samma sätt.
Sedan i tisdags har jag cyklat två gånger i blåsten. Det har varit en väldigt blåsig vecka måste jag säga, vi får se hur det blir i morgon, då är det dags igen.
När jag cyklar nu för tiden gör jag det nästan alltid själv, det känns både bra och dåligt. Dåligt för att det är roligare att cykla om man inte är själv och bra för att jag tror jag får bättre träning när jag kör själv, men det är jag inte säker på. Sedan är det ju ganska osocialt att cykla två i alla fall, då det är svårt att prata med varandra. Att jag cyklar själv beror ju också på att jag ofta cyklar på förmiddagarna när Emia är i skolan, då jobbar ju de flesta andra. Sedan är jag lite rädd för klungcykling då det verkar vara ganska vanligt med vurpor. Jag har i och för sig inte varit med om någon själv alla gånger jag cyklat i klunga, men ändå.
Jag har de sista gångerna haft radio i öronen för att det ska bli lite roligare på cykeln. P1 alla gånger faktiskt. P1 på förmiddagarna är inte alltid roligt men ganska kul, en favorit är ”Ring P1”, det är helt sjuka diskussioner som försiggår där. Det finns många annorlunda människor, det är inte bara jag som är annorlunda. När jag var ute i fredags så såg jag en annan annorlunda människa. Jag började närma mig Bjurum när en hög människor gjorde sig redo för att fösa över en skock kor över vägen. Tur att jag inte kom lite senare, då hade jag fått vänta men nu hann jag förbi. Men där och då såg jag en annorlunda människan. Jag såg en Cowboy, en riktig cowboy. Jag höll på att ramla av cykeln. Det var alltså en man i cowboyhatt, långrock (i och för sig en neonorange regnrock) och han föste in kor ridandes på en häst. Trodde inte det fanns cowboys i Västergötland men nu vet jag att det gör det.
Rundan i fredags var 12 mil och jag lyssnade alltså på P1, det regnade till och från hela vägen och det blåste friskt. Kort och gott en fostrande runda. När jag kom hem och ställde mig i duschen upptäckte jag dessutom att jag fått mer än uppfostran, tomma kolhydratdepåer och trött nacke då det även sved på skinkorna. I och med att jag cyklat så länge i mina regnblöta cykelbyxor med blöja i, hade jag fått blöjeksem eller om det bara var vanliga skavsår efter sömmen på cykelbyxorna. Det får ni avgöra själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar