torsdag 16 juni 2011

Ursäkta men nu är det jag som har ordet


Jag skulle säga att det är ganska få saker som gör mig upprörd. Det ämne som jag oftast blir irriterade på är IT-säkerhetsfrågor på jobbet. Jag har ju läst IT-säkerhet, några poäng på högskolan och även där gjort en undersökning om lösenord så jag tycker att jag har ganska mycket på fötterna. Undersökningen om lösenord på en verksamhet i Falköping visade att de precis som vi bytte lösenord var 3:e månad och att 10% i våran enkätundersökning hade skrivit upp sitt lösenord och förvarade det på eller i skrivbordet. Hörde om en kille på ett en annan verksamhet som skrev upp det i kalendern samma dag som det var dags för byte, kan ju också vara en idé. Inställningen på jobbet är att allt ska vara låst och vill någon komma åt det så får man be om det, detta leder ju till enormt mycket hinder och extra arbete.
Det senaste som hände var att det gått 3 månader sedan jag bytte lösenord, vilket gjorde att det var dags igen. Jag har ju haft i princip samma lösenord i flera år och bara bytt ut slutet och början, det är ju praktiskt och lätt att komma ihåg. Nu hade de förfinat kraven på lösenord ytterligare. Så förutom minst 8 tecken, där det ska vara både gemener, versaler, siffror och tecken så får de inte vara för lika tidigare lösenord, och där åkte jag dit. Visst, jättesäkert och bra. Så säkert att jag med säkerhet kan lova att jag hinner glömma bort lösenordet över sommaren. Så i ren protest skrev jag upp lösenordet på en lapp och tejpade fast på skärmen.
Hörde på radion att Pentagon var hackat nu. Mitt jobb är inte på Pentagon, där kan man ju tänka sig att de behöver feta lösenord. Men på min statliga, offentliga, transparenta arbetsplats i vårat mellanmjölks land?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar