Är jag en fakir?

Njä, jag är bara en usel orienterare med dålig självinsikt. För varför skulle jag annars göra som jag gjorde i går kväll?

Jag gick till samlingen på Rantens torg 18:30. Trängde in oss i en bil, det var väl i och för sig bara trevligt. I och med att vi var klädda i tights och tunn tävlingsblus. Sedan åkte vi till Tibro där vi packade ut oss i en isande vind. Som jag frös!

In i en gympahall för att ta på de sista attiraljerna som var skor, gps-klocka, pannlampa, kompass och SI-pinne (SI-pinne är en elektronisk enhet som hjälper arrangören att ta tiden på löparen och kontrollera så man tagit rätt kontroller).  Sedan ut i kylan och bort till bussen. Bussen tog oss 10 minuter bort, nästan ända fram till starten. Sedan uppvärmning i solnedgången. Jag blev varm och behaglig efter bara några minuters uppvärmning.

20:38 startade jag orienteringen med ett 30-tal andra orienterare. Alla rusade iväg, utom jag som tog det lite lugnt för att få koll på kartan. Vilket gjorde att jag efter 10 minuter var ensam i skogen. Bara jag, min pannlampa, kartan och den mörka skogen som piskades rejält av den isande vinden.

 Jag hade valt den svåraste och längsta banan för att utvecklas maximalt. Själva orienteringen gick väl som vanligt, kanske lite bättre. Grejen är ju bara att de andra är så fantastiskt mycket bättre. De kan springa riktigt fort samtidigt som de läser kartan och analyserar fram det bästa vägvalet. Själv måste jag definitivt sänka farten om jag ska läsa kartan och är det riktigt plottrigt eller lurigt på kartan måste jag stanna. Sedan är det ändå inte säkert att jag ser det bästa vägvalet. Detta gör att även om jag har en bra dag och knappt bommar något så är jag långt efter de andra, oftast sist faktiskt. Jag hoppas att detta gör mig till en bättre orienterare i längden. Om jag utvecklas som orienterare av denna plåga så utvecklas definitivt inte mitt självförtroende.

Så jag springer med sådana jag vet är mycket bättre och ändå jämför jag mig mot dem. Jag tog 2 timmar och 4 minuter på mig att springa de 9,9 kilometrarna (fågelvägen) det blev drygt 14 km som jag sprang. Segraren var över 1 timme snabbare än mig och den närmast före 20 minuter.

Så när jag kom i mål så väntade bussen där och de flesta andra (414 st) som var med på tävlingen hade åkt hem. De som vinner får fina priser och varmt vatten när de duschar. Vi som kommer sist får kallt vatten och stressa för att de andra väntar på att åka hem och ibland har väntat ganska länge.  

Vad menar jag med fakir då? Jo, jag vet ju redan innan att jag kommer att blir utklassad, att jag kommer vara nervös innan, att jag kommer göra några bommar och att jag kommer att få kallt vatten i duschen. Sedan har vi ju lite andra negativa aspekter som att jag kommer hem strax efter midnatt med en ryggsäck full med leriga kläder.

Men shit va roligt det är när man hittar de där kontrollerna i skogen!