Spinn of hope en alltigenom trevlig upplevelse

Förra helgen var det spinn of hope. Nu har jag kommit över lite bilder så här kommer en sammanfattning av den händelsen.

Spinn of hope är ett arrangemang för att samla in pengar till Barncancerfonden. Tanken är att ett antal personer (ett lag) hyr en spinningcykel för 1500 kr och ska cykla på den i 12 timmar. Antalet personer har ingen betydelse bara någon cyklar på den hela tiden. Pengarna går oavkortat till Barncancerfonden. Spinn of hope arrangerades på 48 platser i landet och målet var att samla in 1 miljon till Barncancerfonden och det lyckades.

Vi gick upp tidigt för att äta frukost och ta färjan till Visingsö jag och min bror. Vädret var underbart och det var synd att spinningen var inomhus.

Färjan till Visingsö i Gränna hamn med Visingsö i bakgrunden och en kall och isig Vättern i förgrunden.


När vi kom fram till Braheskolan (en folkhögskola på Visingsö) var det första passet igång, det som gick mellan 07:00 och 07:50. När vi kom in i salen satt det alltså redan 20 personer och cyklade. Vi blev varmt välkomnade av eldsjälen Peter Andresen som hade ansvaret för arrangemanget på Visingsö. Det som slog mig direkt var att det fanns ett prisbord utan dess like direkt innanför dörrarna. Det visade sig efter mitt första pass att alla som var med fick en lott efter varje spinningpass och det var vinst på varje lott! De hade alltså raggat många sponsorer till detta behjärtansvärda arrangemang.

Foto: Peter Andresen

Min bror hade ordnat så han och jag kunde cykla samtidigt under 4 st 50 minuters pass. Det lät som en bra idé tidigare i veckan men just denna morgon var jag tveksam till att jag skulle klara att cykla så länge. Varför? Jo, för att jag hade ju sprungit 3 timmar i 5 minuters tempo dagen innan och på morgonen när jag vaknade efter några timmar för lite sömn så hade jag ont i höger höftböjare. Det var alltså svårt att lyfta upp höger ben.

Så det var med blandade känslor som jag satte mig på ÖIS (Ölmstad idrottssälskap) spinningcykel. ÖIS är en klubb som jag aldrig varit med i, däremot har jag några gånger mött dem på fotbollsplanen och i löparspåren.

Foto: Peter Andresen

Jag tog det ganska lugnt på första spinningpasset och smärtan i höftböjaren släppte efterhand. Efter varje pass var det 10 minuters uppehåll så att de som bara cyklade ett pass kunde byta lagkamrat. Vi som körde flera pass fick 10 minuters vila då vi kunde gå och fylla på våra vattenflaskor eller njuta av det gratis fikabord som stod uppställt. Där bjöds kaffe, bulle, banan, blåbärssoppa, godis med mera. Dessutom fick man ju ta sin lott och medföljande vinst.

Jag och bror cyklade alltså 4 pass, varav det sista passet leddes av min brors fru. Efteråt var jag mycket nöjd för att inte säga lycklig. Allt var mycket trevligt och gemytligt, jag träffade till och med en klasskamrat från högstadiet och några andra kändisar från förr. Vi åkte hem till bror, solen sken, jag hade tränat ytterligare ett bra pass och kroppen kändes bra utan smärta någonstans. Allt var på topp.