Mot evigheten och vidare

Jag har varit i Livigno, Italien, över sportlovet. Tanken när jag åket från Sverige var att detta skulle var ett träningsläger, precis som när jag åkte till Orsa. Även denna gång kan jag konstatera att jag troligtvis tränat mera om jag stannat hemma. Det blev lite mer semester än träningsläger känner jag i efterhand, och det kanske var bra?

Livigno var fint och vädret var bra, strålande i alla fall 4 dagar, det blåste knappast något. Utsikten från toppen på backarna var underbar. Skidspåren var stenhårda och isiga de första dagarna tills det kom lite snö i två dagar, därefter blev det tyngre. Det som inte var optimalt var frukosten, jag tycker att Italienarna tar lite lätt på frukosten. Känns som de kompenserar det med en rejäl och sen middag fram emot 20:00. Verkar som att de inte har någon socialstyrelse? De har i alla fall inte hört talas om att man ska börja dagen med en rejäl frukost och att man inte ska äta efter klockan 18:00. (Är El Toro Italienare?) De är så trötta efter förmiddagen utan rejäl mat att de måste lägga sig en stund mitt på dagen (läs 12 till 15). Det är väl i och för sig ganska bra med en liten lur mitt på dagen, men 3 timmar?

Hur var prisnivån då, det är ju en skattefrizon? Ja efter en tur med den beläste konstaterade vi att allt i Livigno går att köpa lika billigt i Sverige utom spriten. Den var mycket billigare i Livigno.

Träningsmässigt blev totalt 3 längdpass 42, 52 och 52 kilometer och 3 löppass 12, 8 och 4 km. I samband med nedresan blev det hela 4 dagars vila på raken. Resan ner gjorde dock att jag var riktigt trött ändå.

På lördagen efter bussresan tillbaka kändes det skönt att vara hemma och komma in i de normala rutinerna igen. Utsikten hemma är inte fel den heller!

(Den där vita pricken i mitten är månen.)

Efter 10 timmar i den mjuka sängen, MorEpa, Mivitotal, Fortodol, Antioxidant plus och en hederlig grötfrukost (som jag väckte brudarna för att få smaka på) hetsade jag upp på berget för att vara med på FAIK:s långpass på söndag morgon. Nu var det ju tur att jag gjorde det annars hade Tomas och Rickard från Gudhem varit de enda på FAIK passet. Vi sprang ner vid norra grindstugan och bort mot Jättene och in till stan i ett underbart väder, jag lämnade Gudhemmarna vid trappan upp för berget efter 16 km och sprang sedan Hälsoslingan 1 varv. Detta gjorde att jag sprang mitt längsta pass sedan Lidingöloppet i höstas, det blev inklusive språngmarschen upp till Motionscentralen 27 km.

Planen för måndagen var ett pass längd på förmiddagen men kroppen kändes inte 100 så det passet ställdes in till förmån för hemmets sysslor.

Vad kommer härnäst? Vasaloppet om två veckor. Efter Vasaloppet blir det lite vila och sedan ska triathlonträningen dra igång på allvar.

Det börjar även kännas som att jag får dra åt svångremmen inom vissa områden för att få ut optimalt av träningen också. Kanske inte kommer att leva som en asket men lite åt det hållet får jag nog dra.



Nya tag, nu ska jag tagga upp ytterligare en nivå.

Mot evigheten och vidare!